Kontroll
Det jobbigaste är verkligen att inte ha kontroll över vad som ska hända efter pausen, jag vet inte vad hon tänker alls, var hon står. Gud så jobbigt. Blä. Försöker tänka mycket på vad jag vill under tiden, ta dessa ensamma dagar och fokusera på mig själv. Fundera på vad jag vill med situationen och allt och när jag är med barnen ser jag till att suga i mig all energi som dom ger mig, dom fina smågrisarna <3
En grej har varit detta med PU, Peking Ultras. Fotbollen har varit så enormt viktig för mig, det var där jag första gången hittade någonstans där jag passade in, det var där jag för första gången hittade vänner, en brokig skara med så många olika individer förenades genom fotbollen och jag var en av dom.
Och enda sen min första match 2002 så har jag varit fast, det har varit fantastiskt. Alla år med först Boys Norrköping med Freddie, Micen, Felix, Emil, Linkan, Schilling. När vi målade flaggor på lilla lokalen, och åt mat från rosa pantern vinterhalvåret igenom och hittade på annat skitskojigt, samlades i hålan innan varje match och hängde med varandra hela tiden.
Sen när jag till slut fick gå med i PU 2011 så var det bland det absolut finaste som hänt mig. Det var stort, riktigt stort! Det har varit drömmen sen man gick på dom första matcherna. Och jag har haft så jävla kul dessa år, åkt på så många resor, men danmarksresan rankar jag tillsammans med Örebro borta 2012 som dom bästa resorna. Det har aldrig riktigt blivit samma sak efter det.
Det har hänt så jävla mycket roligt, det skulle ta mig flera dagar att skriva ner allt, men minns när Freddie skulle lura till sig en äppelpaj på donken efter nån bortaresa, det var magiskt. Så många fina minnen!
Mitt beslut att lämna detta, allt fint jag har haft är att när jag gjorde alla dessa grejer så var jag mellan 18-29 år. Det är dags att ta nästa steg, vad det nu är! Hitta mig själv igen, hitta mig själv som förälder, hitta mig själv som pojkvän, hitta mig själv som person helt enkelt. Ta reda på vem jag är nu, istället för att försöka vara som jag var för 10 år sen. Plus att det inte är så kul längre.
Nu vill jag bara få umgås med mina fina barn. Med min otroligt smarta, supersöta, roliga, tokiga dotter Julie. Få komma hem till henne och vara hennes häst! Och den fina lilla åskbollen Oliver. Han börjar bli så himla stor och det är så himla kul att se dom tillsammans.
Att vara ifrån dom såhär mycket som jag har varit är verkligen jättejobbigt! Imorgon ska jag få träffa dom igen, äntligen!