Paus..
Ja.. då är det bestämt. Jag och Josse ska ta en paus ifrån varandra. Försöker inte att tänka på det.. slår bort tankar som säger att hon inte vill vara med mig. Mår så dåligt över att jag kanske har sumpat det med världens finaste tjej. Världens roligaste, knäppaste, sötaste, vackraste, smartaste, fina tjej.
Jag tänker bara på hur mycket jag älskar henne, på hur roligt jag har med henne. Visst har det inte varit lätt alla gånger, men jag har på något sätt alltid haft kul med henne.
Jag ser hur fin hon är när hon har sovit 3 timmar efter ett nattpass, jag ser hur fin hon är på morgonen när hon har tagit hand om 2 oroliga barn en hel natt. Jag ser hur fin hon är när hon har fixat iordning sig och ska ut på krogen.. jag bara ser hur fin hon är.
Det enda jag vill göra är att vara med min familj, jag vill vakna upp bredvid Josse, se mina fina barn och gå upp och sätta mig och se någon halvtaskig tecknad serie tillsammans med dom. Tillsammans. Jag vet att det inte är upp till mig överhuvudtaget men jag vill så lite vara själv med barnen, allt är roligare med Josefine.
Jag tänker ofta på hur mycket jag älskar henne, lyssnar på på Kent - Utan dina andetag och bara tänker på att jag älskar henne massor.. är så löjligt rädd att hon inte ska känna samma sak.. att hon ska känna att det är skönt utan mig under pausen och sen säga att jag måste packa mina saker.. vill inte ens tänka det, vill inte känna. Varje ord hon skriver till mig skär i mig just nu, för jag vill bara överösa henne med massa kärlek.. men jag vet att hon inte vill ha den.. just nu ialalfall.. så jag säger inget.. jag gör inget.. jag mår bara inte så bra.
Hon har sagt att hon tänker ibland att det är hon som har tvingat mig att bli den person jag är nu. Det är inte så, hon fick mig att inse att det absolut finaste och bästa här i världen är familjen. Jag vet det nu, jag visste inte det för 2 år sen, men jag vet det nu.
Får jag välja mellan att vara med Josse och mina underbara små pluttar eller att sitta på en buss en söndag till malmö, dricka öl och se Norrköping spela fotboll så väljer jag barnen och Josse 100 gånger av 100.
Jag tänker bara på hur mycket jag älskar henne, på hur roligt jag har med henne. Visst har det inte varit lätt alla gånger, men jag har på något sätt alltid haft kul med henne.
Jag ser hur fin hon är när hon har sovit 3 timmar efter ett nattpass, jag ser hur fin hon är på morgonen när hon har tagit hand om 2 oroliga barn en hel natt. Jag ser hur fin hon är när hon har fixat iordning sig och ska ut på krogen.. jag bara ser hur fin hon är.
Det enda jag vill göra är att vara med min familj, jag vill vakna upp bredvid Josse, se mina fina barn och gå upp och sätta mig och se någon halvtaskig tecknad serie tillsammans med dom. Tillsammans. Jag vet att det inte är upp till mig överhuvudtaget men jag vill så lite vara själv med barnen, allt är roligare med Josefine.
Jag tänker ofta på hur mycket jag älskar henne, lyssnar på på Kent - Utan dina andetag och bara tänker på att jag älskar henne massor.. är så löjligt rädd att hon inte ska känna samma sak.. att hon ska känna att det är skönt utan mig under pausen och sen säga att jag måste packa mina saker.. vill inte ens tänka det, vill inte känna. Varje ord hon skriver till mig skär i mig just nu, för jag vill bara överösa henne med massa kärlek.. men jag vet att hon inte vill ha den.. just nu ialalfall.. så jag säger inget.. jag gör inget.. jag mår bara inte så bra.
Hon har sagt att hon tänker ibland att det är hon som har tvingat mig att bli den person jag är nu. Det är inte så, hon fick mig att inse att det absolut finaste och bästa här i världen är familjen. Jag vet det nu, jag visste inte det för 2 år sen, men jag vet det nu.
Får jag välja mellan att vara med Josse och mina underbara små pluttar eller att sitta på en buss en söndag till malmö, dricka öl och se Norrköping spela fotboll så väljer jag barnen och Josse 100 gånger av 100.
jag skulle andas i det tomrum som blev över
om du lämnade mig nu